Att skiljas från ett par skor är att dö en smula.

Nu måste jag erkänna en sak, jag är ingen vidare ordningsmänniska. Så, nu var det sagt. Jag har svårt för att rensa ur och slänga saker, kläder, böcker o.s.v.
Detta måste vara aningens påfrestande för Heinz, som är alldeles tvärtom, han gillar att ha saker på sin plats, inte samla på sig en massa och han kan röja undan.
Nåväl, igår när jag kom hem från jobbet, hittade jag en stor hög med uteplagg. På köksbordet en lapp    " för var fjärde plagg du slänger, får du köpa ett nytt." Detta lät ju ändå rätt frestande, eftersom mycket i den högen var för smått, eller slitet. Så naturligtvis slängde jag en hel del. Av bara farten tog jag en röjrunda i lite andra klädgarderober. Har haft tanken på att röja undan en del, men har inte blivit av, nu fick jag inspiration när jag ändå höll på.
Kände mig riktigt nöjd efteråt.
Tydligen blev Heinz också nöjd med resultatet, för ikväll när jag kom hem låg det återigen en lapp på köksbordet och på rumsgolvet en hög med skor.
Ja, ni förstår väl vad det stod på lappen. Fast nu  "släng fem par,  köp ett par".
Men hallå, nu var gränsen nådd. Slänga och röja ut kläder- ja, slänga och röja bort skor - NEJ!
Det satt långt inne innan jag började. Resultatet blev säkerligen inte vad herrn hade väntat sig. Fast ett par nya skor får jag köpa i alla fall.
Förresten, om ni undrar varför vi kommunicerar med lappar, jo, han jobbar kväll denna vecka, så vi ses inte någonting i princip. Det är så varannan vecka när han jobbar kväll. Blir lappar eller telefon de veckorna.

Varmt och skönt har det varit nu ett par dagar, sommar?

Naturen blommar och lever upp.

Ja, så rik med blommor och insekter är den nu naturen. Det är underbart att bara vandra runt och njuta där.
Och jag har den så nära mig när vi är i stugan, ja, det räcker att gå ut genom dörren så är den där.
Fågelkvitter, blommor, insekter och vad man nu kan önska av naturupplevelser.
Vilken gåva den är till oss människor, tänk att vi kan, åtminstone här i Sverige och några länder till, få njuta av allt detta gratis!
Här kommer ett lite axplock av helgens skönhet.

Vi är alla en del av vårt land.

Svenska nationaldagen idag. Hade egentligen inte tänkt att fira den på något sätt. Tog en cykeltur, promenerade runt i botaniska trädgården, som jag upptäckte av en händelse, vacker, fördrev tiden väl där, så skönt att bara vandra runt och njuta av lugnet och blommorna.
Sedan fortsatte jag min cykeltur och hamnade på något sätt i vårt nationalfirande och upptäckte hur fint det var.
Rördes till tårar när jag såg alla människor som ville fira vår dag, hur vackert en del klätt upp sig. Slogs av hur färgrikt vårt land blivit tack vare alla de som har ett annat ursprung. Följde inte med hela vägen, men är glad jag fick den upplevelse jag fick.
Här kommer ett litet axplock från min upplevelse:

Dessutom hade jag tur med vädret. Strax efter hemkomst började det vräka regn ner.

Nu blir det snart svenska jordgubbar och vaniljglass.

Barn vågar!

Ja, barn har inte sådär mycket spärrar som vi vuxna har. De är rättframma och frågvisa.
Jag går ju runt med min kamera både här och där. Är inte alls förvånad om folk undrar vad jag håller på med, men ingen frågar, de kikar lite fundersamt, men därvid stannar det. Ja, förutom barnen då, de undrar nyfiket vad jag gör. Senast idag fick jag frågan av en liten flicka, mamman var med och när väl flickan hade ställt sin fråga, ja då började även mamman att prata och de kikade på bilderna jag tagit. Det blev en trevlig liten pratstund, tur att barn bryter vallar åt oss vuxna.
Häromdagen förresten fick en pojke för sig han skulle ta reda på vad alla kompisar på avdelningen hette när vi satt vid mellanmålet.
Sagt och gjort "Vad heter du Alexander?"  Vad heter du Elin?" Tja, han fick väl svar av några av dem, att han redan vet vad alla heter var visst inte så viktigt, det viktiga var att få ställa frågan :-)
Ungefär som när det ena barnet sa till det andra "Jag kan prata svenska", detta sagt med stolthet. Det andra barnet replikerar då "Nähä (djupt imponerad), får jag höra!" (Detta i samband med att några andra barn demonstrerat att de kunde prata spanska.)
Nu säger jag på ren svenska "God natt"

Söndag kväll!

Igår var det höst, ja åtminstone vädermässigt, blåst, regn och kallt. Jag var inte mycket utanför stugknuten, vilket är ovanligt när vi är i stugan. Satt under en pläd med en bok och tittade också på en film. Blev en sovstund dessutom någon gång under eftermiddagen. Försökte sitta och läsa i växthuset en stund, men inte ens där var det särskilr skönt igår. Snart borde det vända och värmen komma.
Har känt mig lite risig några dagar, halsont och mycket trött, skyller det på vädret också, så det försvinner när solen kommer :-)
Idag fick jag i alla fall tillbaka lite energi och tog en över två timmar lång promenad. Var riktigt skönt att röra på mig, efter stillasittandet igår.
Annars har den helgen inte varit särskilt aktiv, tror jag tappar lusten när det är så kallt, jag är frusen och blir liksom i ett stelnat läge när det bara fortsätter och fortsätter, det känns så fel att det är kallt nu. Ok om det regnar och är grått eller blåser ibland, det kan jag ta, det kan t.o.m. vara skönt, men jag vill inte frysa, jag vill kunna gå i ett linne och en kjol eller ett par shorts och känna mig befriad från jackor, tröjor, långbyxor och tjocka skor. Så, det var klagosången det.
Annars förutom det har helgen varit vilsam och skön och i växthuset växer det mesta på i bra takt, det har börjat komma blommor i mina tomatplantor och även i paprikan, potatisen i säcken och hinken växer massor, men undrar om det blir något under? När ska man skörda potatis, hur ska jag veta att den är färdig?
Nåja, det här är ett läroår och spännande är det!
De senaste gurkplantorna verkar klara sig, vi har haft lite otur med de första vi hade.
Nu ska jag försöka komma i säng lite hyfsat ikväll och läsa en liten stund. Ha en god natt!

Ibland förstår jag inte.

T.ex alldeles nyss när jag skulle trixa till bloggen här, då blev allt bara konstigt och jag förstod INGENTING! Tänkte som så, att nu blir det inte något mer bloggande för min del, men så trixade jag en stund till och då helt plötsligt var det skrivbart igen. Vad lärde jag mig nu av detta? Jo, att ge sjutton i att trixa till saker och ting, det blir så konstigt då. Stå fast vid det gamla och tänk "det var bättre förr". Eller näää, det lärde jag mig inte, jag tror att jag som så många gånger förr, förstod att det mesta brukar lösa sig på ett eller annat sätt och det gjorde det ju.
Har ni märkt en sak? Dagarna går fort, ja de t.o.m. rusar fram i expressfart. För inte så länge sen satt jag på en is och pimplade fisk och frös. I helgen pimplade jag också fisk, men inte på en is och inte frös jag heller. Samma situation, men så otroligt annorlunda. Just nu hinner jag inte riktigt med tiden, den springer så fort att jag nästan tappar andan i mina försök att hinna med den. Ibland får jag bara stanna upp och dra efter luft och inse att det inte hjälper att jag jagar efter tiden, jag får allt gå ner i takt och gå efter min egen förmåga.
Igår åkte jag till en handelsträdgård, så otroligt härligt gå där och botanisera bland alla växter, kunde köpt hur mycket som helst, men varken bil eller plånbok var dimensionerade efter mina önskemål, så jag nöjde mig med en liten, liten bråkdel av allt de hade. Sen hem till stugan och plantera, fast några växter till kan jag tänka mig att investera i nästa helg kanske.
Ikväll träffade jag Katja, en f.d. arbetskamrat, så härligt få sitta ner och prata om allt mellan himmel och jord med en person som jag lärt känna så väl efter våra år tillsammans. Det måste bli fler gånger!
Men nu ska jag ta mig i kragen och uppsöka sängen, blir en intensiv dag imorgon, när vi ska på utflykt med barnen.

så god natt!

Vem var det?

Jag har ett problem och det är att jag har väldigt dåligt ansiktsminne. Det ställer till det ibland. När personer kommer fram, glatt hälsar och jag inser att "den här personen känner igen mig, men vem i hela friden är det? I vilket sammhang har vi träffats och hur väl känner vi varandra?"
Ja, nu är det inte så att jag inte kommer ihåg mina närmaste vänner eller familjen, så illa är det inte riktigt.
Men personer jag jobbat tillsammans med, haft kontakt med i förskolan eller i något annat sammanhang, där brister det. Senast idag hände det, jag var på väg till jobbet, rätt som det är kommer en kvinna cyklandes, stannar cykeln och säger hej! Som tur var hörde jag något om foto.... och tack vare det kände jag igen henne från fotokursen vi gått tillsammans. Jag hade nog räknat ut det hyfsat snabbt ändå, det är trots allt bara tre veckor sedan vi sågs. Men det tog en liten stund innan minnet föll på plats.
Det har hänt att jag stått och pratat med folk både länge och väl. Frågar jag inte direkt på vilket sätt vi känner varandra, tror jag att samtalet ska ge mig en ledtråd, detta händer inte alltid och jag försöker skamset låtsas att jag precis förstår hur vi känner varandra medan samtalet fortgår och min hjärna intensivt letar efter en minnesbild eller försöker snappa upp en aha-upplevelse genom samtalet... Ja just det, det är så vi känner varandra och hon/han heter... tyvärr händer det inte alltid att jag kommer på vem jag pratar med, utan går därifrån lika frågandes som jag var i början av konversationen.
Nu för tiden vågar jag väl ändå lite snabbare kolla upp vem jag har äran att samtala med, men möter ni mig och jag verkar lite frånvarande under vårt möte, presentera er gärna, för det kan vara så att jag inte riktigt kommer ihåg vem du är.

Värmen fortsätter här och det är ljuvligt ute, bara att njuta och lapa i sig energin.