Det här med beröm och så...

Ikväll var jag på sista träffen på fotokursen som jag gått. Det har varit skojigt och lärorikt.
Till varje gång har vi fått maila in bilder i förväg, som vi sedan gemensamt tittat på.
Första gången var värst, där skulle mina bilder bli granskade av andra och vad skulle han vår ledare säga.
Ja, första gången var värst, för då blev det en del kritik, här har jag gått och trott att jag är en mästerfotograf...blaha, blaha.... (Nej, det har jag aldrig trott, men det gör sig bättre om jag skriver så.)
Nåja, sedan har det kommit tillfällen då jag har fått beröm också och insett vad mycket det faktiskt betyder för mig att få dessa positiva ord. Jag växer faktiskt lite grann, ja inte på riktigt, även om det vore önskvärt. Men inom mig växer självförtroendet en aning. Dessutom inser jag att jag lärt mig väldigt mycket, just under dessa stunder, där vi granskat varandras bilder.
Då inser jag att vi alla, hur stora och vuxna vi än är, behöver de här orden om, hur bra vi är på något, att vi gör något bra. Ännu mer  behöver barn höra det , för att få en bra självbild, få det här modet att våga och att utvecklas.
Nu är som sagt fotokursen slut och det är dags för mig att träna, träna och träna på det jag fått lära mig. Och då har jag inte bara lärt mig om fotografering, utan också lite mer om mig själv och om det här med beröm. Nu hoppas jag att jag kan utvecklas i alla dessa delar.
Så mina vänner, gå ut i världen och ge varandra beröm, inte påhittat, utan genuint, något som ni verkligen menar.
Nu ska jag lägga mig och drömma i bilder. God natt!

En drömbild.