Att skiljas från ett par skor är att dö en smula.

Nu måste jag erkänna en sak, jag är ingen vidare ordningsmänniska. Så, nu var det sagt. Jag har svårt för att rensa ur och slänga saker, kläder, böcker o.s.v.
Detta måste vara aningens påfrestande för Heinz, som är alldeles tvärtom, han gillar att ha saker på sin plats, inte samla på sig en massa och han kan röja undan.
Nåväl, igår när jag kom hem från jobbet, hittade jag en stor hög med uteplagg. På köksbordet en lapp    " för var fjärde plagg du slänger, får du köpa ett nytt." Detta lät ju ändå rätt frestande, eftersom mycket i den högen var för smått, eller slitet. Så naturligtvis slängde jag en hel del. Av bara farten tog jag en röjrunda i lite andra klädgarderober. Har haft tanken på att röja undan en del, men har inte blivit av, nu fick jag inspiration när jag ändå höll på.
Kände mig riktigt nöjd efteråt.
Tydligen blev Heinz också nöjd med resultatet, för ikväll när jag kom hem låg det återigen en lapp på köksbordet och på rumsgolvet en hög med skor.
Ja, ni förstår väl vad det stod på lappen. Fast nu  "släng fem par,  köp ett par".
Men hallå, nu var gränsen nådd. Slänga och röja ut kläder- ja, slänga och röja bort skor - NEJ!
Det satt långt inne innan jag började. Resultatet blev säkerligen inte vad herrn hade väntat sig. Fast ett par nya skor får jag köpa i alla fall.
Förresten, om ni undrar varför vi kommunicerar med lappar, jo, han jobbar kväll denna vecka, så vi ses inte någonting i princip. Det är så varannan vecka när han jobbar kväll. Blir lappar eller telefon de veckorna.

Varmt och skönt har det varit nu ett par dagar, sommar?

Naturen blommar och lever upp.

Ja, så rik med blommor och insekter är den nu naturen. Det är underbart att bara vandra runt och njuta där.
Och jag har den så nära mig när vi är i stugan, ja, det räcker att gå ut genom dörren så är den där.
Fågelkvitter, blommor, insekter och vad man nu kan önska av naturupplevelser.
Vilken gåva den är till oss människor, tänk att vi kan, åtminstone här i Sverige och några länder till, få njuta av allt detta gratis!
Här kommer ett lite axplock av helgens skönhet.

Vi är alla en del av vårt land.

Svenska nationaldagen idag. Hade egentligen inte tänkt att fira den på något sätt. Tog en cykeltur, promenerade runt i botaniska trädgården, som jag upptäckte av en händelse, vacker, fördrev tiden väl där, så skönt att bara vandra runt och njuta av lugnet och blommorna.
Sedan fortsatte jag min cykeltur och hamnade på något sätt i vårt nationalfirande och upptäckte hur fint det var.
Rördes till tårar när jag såg alla människor som ville fira vår dag, hur vackert en del klätt upp sig. Slogs av hur färgrikt vårt land blivit tack vare alla de som har ett annat ursprung. Följde inte med hela vägen, men är glad jag fick den upplevelse jag fick.
Här kommer ett litet axplock från min upplevelse:

Dessutom hade jag tur med vädret. Strax efter hemkomst började det vräka regn ner.

Nu blir det snart svenska jordgubbar och vaniljglass.

Barn vågar!

Ja, barn har inte sådär mycket spärrar som vi vuxna har. De är rättframma och frågvisa.
Jag går ju runt med min kamera både här och där. Är inte alls förvånad om folk undrar vad jag håller på med, men ingen frågar, de kikar lite fundersamt, men därvid stannar det. Ja, förutom barnen då, de undrar nyfiket vad jag gör. Senast idag fick jag frågan av en liten flicka, mamman var med och när väl flickan hade ställt sin fråga, ja då började även mamman att prata och de kikade på bilderna jag tagit. Det blev en trevlig liten pratstund, tur att barn bryter vallar åt oss vuxna.
Häromdagen förresten fick en pojke för sig han skulle ta reda på vad alla kompisar på avdelningen hette när vi satt vid mellanmålet.
Sagt och gjort "Vad heter du Alexander?"  Vad heter du Elin?" Tja, han fick väl svar av några av dem, att han redan vet vad alla heter var visst inte så viktigt, det viktiga var att få ställa frågan :-)
Ungefär som när det ena barnet sa till det andra "Jag kan prata svenska", detta sagt med stolthet. Det andra barnet replikerar då "Nähä (djupt imponerad), får jag höra!" (Detta i samband med att några andra barn demonstrerat att de kunde prata spanska.)
Nu säger jag på ren svenska "God natt"

Söndag kväll!

Igår var det höst, ja åtminstone vädermässigt, blåst, regn och kallt. Jag var inte mycket utanför stugknuten, vilket är ovanligt när vi är i stugan. Satt under en pläd med en bok och tittade också på en film. Blev en sovstund dessutom någon gång under eftermiddagen. Försökte sitta och läsa i växthuset en stund, men inte ens där var det särskilr skönt igår. Snart borde det vända och värmen komma.
Har känt mig lite risig några dagar, halsont och mycket trött, skyller det på vädret också, så det försvinner när solen kommer :-)
Idag fick jag i alla fall tillbaka lite energi och tog en över två timmar lång promenad. Var riktigt skönt att röra på mig, efter stillasittandet igår.
Annars har den helgen inte varit särskilt aktiv, tror jag tappar lusten när det är så kallt, jag är frusen och blir liksom i ett stelnat läge när det bara fortsätter och fortsätter, det känns så fel att det är kallt nu. Ok om det regnar och är grått eller blåser ibland, det kan jag ta, det kan t.o.m. vara skönt, men jag vill inte frysa, jag vill kunna gå i ett linne och en kjol eller ett par shorts och känna mig befriad från jackor, tröjor, långbyxor och tjocka skor. Så, det var klagosången det.
Annars förutom det har helgen varit vilsam och skön och i växthuset växer det mesta på i bra takt, det har börjat komma blommor i mina tomatplantor och även i paprikan, potatisen i säcken och hinken växer massor, men undrar om det blir något under? När ska man skörda potatis, hur ska jag veta att den är färdig?
Nåja, det här är ett läroår och spännande är det!
De senaste gurkplantorna verkar klara sig, vi har haft lite otur med de första vi hade.
Nu ska jag försöka komma i säng lite hyfsat ikväll och läsa en liten stund. Ha en god natt!

Ibland förstår jag inte.

T.ex alldeles nyss när jag skulle trixa till bloggen här, då blev allt bara konstigt och jag förstod INGENTING! Tänkte som så, att nu blir det inte något mer bloggande för min del, men så trixade jag en stund till och då helt plötsligt var det skrivbart igen. Vad lärde jag mig nu av detta? Jo, att ge sjutton i att trixa till saker och ting, det blir så konstigt då. Stå fast vid det gamla och tänk "det var bättre förr". Eller näää, det lärde jag mig inte, jag tror att jag som så många gånger förr, förstod att det mesta brukar lösa sig på ett eller annat sätt och det gjorde det ju.
Har ni märkt en sak? Dagarna går fort, ja de t.o.m. rusar fram i expressfart. För inte så länge sen satt jag på en is och pimplade fisk och frös. I helgen pimplade jag också fisk, men inte på en is och inte frös jag heller. Samma situation, men så otroligt annorlunda. Just nu hinner jag inte riktigt med tiden, den springer så fort att jag nästan tappar andan i mina försök att hinna med den. Ibland får jag bara stanna upp och dra efter luft och inse att det inte hjälper att jag jagar efter tiden, jag får allt gå ner i takt och gå efter min egen förmåga.
Igår åkte jag till en handelsträdgård, så otroligt härligt gå där och botanisera bland alla växter, kunde köpt hur mycket som helst, men varken bil eller plånbok var dimensionerade efter mina önskemål, så jag nöjde mig med en liten, liten bråkdel av allt de hade. Sen hem till stugan och plantera, fast några växter till kan jag tänka mig att investera i nästa helg kanske.
Ikväll träffade jag Katja, en f.d. arbetskamrat, så härligt få sitta ner och prata om allt mellan himmel och jord med en person som jag lärt känna så väl efter våra år tillsammans. Det måste bli fler gånger!
Men nu ska jag ta mig i kragen och uppsöka sängen, blir en intensiv dag imorgon, när vi ska på utflykt med barnen.

så god natt!

Vem var det?

Jag har ett problem och det är att jag har väldigt dåligt ansiktsminne. Det ställer till det ibland. När personer kommer fram, glatt hälsar och jag inser att "den här personen känner igen mig, men vem i hela friden är det? I vilket sammhang har vi träffats och hur väl känner vi varandra?"
Ja, nu är det inte så att jag inte kommer ihåg mina närmaste vänner eller familjen, så illa är det inte riktigt.
Men personer jag jobbat tillsammans med, haft kontakt med i förskolan eller i något annat sammanhang, där brister det. Senast idag hände det, jag var på väg till jobbet, rätt som det är kommer en kvinna cyklandes, stannar cykeln och säger hej! Som tur var hörde jag något om foto.... och tack vare det kände jag igen henne från fotokursen vi gått tillsammans. Jag hade nog räknat ut det hyfsat snabbt ändå, det är trots allt bara tre veckor sedan vi sågs. Men det tog en liten stund innan minnet föll på plats.
Det har hänt att jag stått och pratat med folk både länge och väl. Frågar jag inte direkt på vilket sätt vi känner varandra, tror jag att samtalet ska ge mig en ledtråd, detta händer inte alltid och jag försöker skamset låtsas att jag precis förstår hur vi känner varandra medan samtalet fortgår och min hjärna intensivt letar efter en minnesbild eller försöker snappa upp en aha-upplevelse genom samtalet... Ja just det, det är så vi känner varandra och hon/han heter... tyvärr händer det inte alltid att jag kommer på vem jag pratar med, utan går därifrån lika frågandes som jag var i början av konversationen.
Nu för tiden vågar jag väl ändå lite snabbare kolla upp vem jag har äran att samtala med, men möter ni mig och jag verkar lite frånvarande under vårt möte, presentera er gärna, för det kan vara så att jag inte riktigt kommer ihåg vem du är.

Värmen fortsätter här och det är ljuvligt ute, bara att njuta och lapa i sig energin.

Motion och så

Jodå, jag tog tag i mig själv, åtminstone lite, idag. Blev stavarna till och från jobbet. Alltid en start i alla fall.
Det är konstigt det här, att man kan tappa motivationen för att röra på sig så totalt som jag gjort ett tag. Egentligen har jag alltid tyckt om att röra på mig. Cyklat, sprungit, simmat, gått på pass o.s.v. sen kommer det en period när jag tappar ALLT och knappt orkar cykla till jobbet, varför blir det så?
Idag i alla fall kom stavarna fram igen, efter att ha fått vila i ett hörn en period, ska försöka komma igång och nöta på dem nu. Om inte varje dag, så i alla fall några gånger i veckan.
Det där med att saker får vila händer alltsom oftast här.
Jag ser någon superduper bra grej, som ska ge platt mage, snygg rumpa eller något annat bra. En sån sak måste jag ju bara ha, köper, använder.... ett par gånger, ibland ett par veckor och sedan, ja då blir det en sak i ett hörn, i en garderob eller under sängen. Där står den sedan och blir fin dammsamlare. Nu har jag faktiskt blivit lite bättre på sådant och tänker mig för någon gång extra innan jag inhandlar något, det senaste jag investerade var nog de här bungypump-stavarna. De har inte använts alltför flitigt hittills, men nu ska det bli annan ordning. Åtminstone ett tag.
Nu tänker jag gå och lägga mig, blev lite så och så med sömn inatt, eftersom Heinz väckarklocka fick för sig ringa mitt inatten istället för på morgonen. Det ledde till att jag blev klarvaken och låg där och vred mig ett par timmar.
Hoppas det blir en bättre natt den som kommer.

Då är den här!

Värmen alltså och faktiskt har jag inte hört en enda klaga idag över att det är för varmt!

Men det fanns en nackdel med att värmen kom, mina kläder, de har liksom krympt sedan förra året. Ofattbart, de har ju bara legat där (eller hängt) i garderoben, hur kan de då krympa?
Ska jag behöva anpassa mig efter dem nu? För inte blir de väl större igen?
Det finns alltså två alternativ här, antingen får jag krypa till korset, ge mig för kläderna och försöka gå ner ett par (tre, fyra, fem) kilo eller också shoppa. Jag gillar skarpt att handla, men samtidigt har jag en del kläder som jag verkligen gillar, som satt alldeles utmärkt förra året. Så förmodligen får jag nog ta tag i mig själv och anpassa mig efter kläderna. Tänk vad de ska känna sig märkvärdiga nu, när de får mig att krypa till kors, för deras skull.
Frågan är väl mer hur jag ska komma igång, det liksom finns ett inre motstånd mot att göra något åt mig själv. Får bli lite inre peppning här och ett par motivationsbyxor ( de där som jag verkligen älskar och ABSOLUT vill komma i igen.) Lovar att rapportera när jag nått dig och hoppas det sker inom sådär en - en och en halv månad.
Nåja, jag har åtminstone tagit en ljuvlig promenad nu ikväll, häggen blommar som mest, nära överblommad på vissa träd, och den sprider en underbar doft kring sig. Äppel-päron och en massa andra träd blommor och jag, jag bara njuter av allt!
Hoppas att även ni alla kan göra detsamma!
Nu ska jag börja min inre peppning.... önska mig lycka till.

Helgen passerar fort.

Nyss var det fredag och nu är det söndag kväll, helgen rann iväg som ett forsande vatten. Skön har den varit och avkopplande.
Vi har varit i stugan, där vi är nästan varje helg.
I lördags morse tog jag en tidig morgonpromenad, var så vackert med alla gröna nyanser som är nu, solen på väg upp och alla fåglar som sjöng så vackert för mig. Gav mycket välbefinnande.
På dagen höll vi på lite i vår lilla trädgård och växthuset, men vi gjorde mycket ingenting också.
Grillade på kvällen, mumsigt var det.
Idag blev det en tur på sjön med vår vanliga fiskelycka..... små abborrar finns det i alla fall.
Nisse katt och jag tog en liten promenad till de gamla ladorna som finns i närheten av oss, där finns en massa spännande att undersöka för en katt, så mycket att han inte gärna vill hemåt igen, inte om inte matte bär en bit först.
Sammantaget har helgen varit skön och rogivande, tänk vad bra jag har det, som äger så mycket i mitt liv och får chansen att njuta av naturens närhet och energigivande. Det gäller verkligen att leva här och nu och förstå vilken rikedom det är.
En liten bild från min morgonpromenad.

Det är inte här jag brukar bada :-)

Ta dagen som den kommer.

Ibland är det skönt att inte ha något inplanerat en ledig dag. Idag hade jag inte några måsten över huvudtaget och såg till att inte heller skapa några måsten, för visst kan man ibland känna sig lätt stressad av allt som man egentligen borde göra.
Jag sov ovanligt länge, vaknade visserligen redan 05.30, men efter en stund somnade jag till igen och nästa gång jag vaknade var klockan 09.30 och det är inte ofta jag sover så länge.
Upp och fixade till frukost, så skönt kunna äta den i lugn och ro. Sedan en stunds dator.
När jag kände mig redo att aktivera kroppen också, tog jag cykeln utan att ha några speciella planer, cyklade iväg. Vädret var riktigt behagligt, solen sken mest hela tiden.
Cyklade först neråt hamnen, stannade till då och då och fotade lite. Naturen är så ljuvligt vacker nu, i sin fulla blomstring.
När jag trampat på ett tag, stannade jag och tog en kaffe och glass. Satt där i solskenet och bara kopplade av.
Sedan fortsatte cykelfärden längs vattnet med små pauser här och där.
När jag kände mig nöjd, vände jag hemåt. Då hade jag varit ute ungefär tre timmar.
På väg hem stannade jag till och köpte spicy hot-mat och tog med.
Tänk vilken lyx det är att kunna unna sig en sådan här dag då och då, att få njuta av vackert väder och att ha en cykel att trampa runt på. Mer behövs egentligen inte för att må bra.
Hoppas att ni andra unnar er sådana dagar då och då, ägnar er åt något som får er att njuta av livet och må bra.
Nu ska jag njuta av sängens komfort och täckets mjukhet. God natt!

Att unna sig...

Ikväll är det kväll före helgdag. Gissa vad vi på jobbet gjorde? Jo, la ett avdelningsmöte just ikväll. Låter väl lite galet, men det var enda kvällen som faktiskt alla kunde. Så nu har vi gjort det.
Sen när jag kom hem var det tomt och tyst, eftersom sambo med katter begivit sig till stugan, utan mig!!!! Ja, det visste jag naturligtvis innan. Han är ledig och jag jobbar, varför ska han då sitta här och glo? Bättre för honom och katter få njuta av stugans sköna liv. Han är dessutom ledig på fredag när jag jobbar. Så inte förrän fredag kväll återförenas jag med familjen.
Nå, ikväll när jag kom hem från jobbet bestämde jag, redan igår, att unna mig räkor, en bit ost och gott bröd, samt ett glas vin. Räkor är svårt att få äta ifred om katten Belliboll finns i närheten, hon är mitt uppe bland maten i sådana lägen.  Därför kändes det helt rätt att just ikväll att få gotta på det.

Kan man unna sig något i ensamheten, utan sällskap av andra? Såklart! Varför inte, är jag inte värd det? Tänker på alla de som hela tiden är ensamma, ska inte de få njuta av något då och då? Jo, absolut.
Vi är alla värda en guldkant ibland, det där lilla extra som får oss att må gott.
Om det så är något gott att äta, ett fint klädesplagg, en resa eller vad som just passar dina behov, ge dig själv det där lilla extra, för det är du värd! Sedan känns livet lite bättre och lättare.

Innan mötet gick jag förresten en promenad och såg på våren, den framskrider sakta men säkert!

Hoppas att ni alla haft en skön kväll, god natt!

Skoj och trist.

Ja, så känns det just nu för mig. För sjuttioelfte gången i år slår förkylningen till, det är inte särskilt roligt att känna sig hängig och trött. Inte gör den här vårens avsaknad av värme och sol saken bättre, så alltså gnäller jag lite nu. Dessutom tycker jag synd om min sambo som åkt på fiskeresa till Norge, men var tvungen att avbryta den eftersom det blåste för mycket på den ö de varit. Han är alltså på väg hem nu. Lite trevligt få hem honom är det ju förstås, men så självisk får jag inte vara :-)
Men en underbart trevlig helg har jag haft.
Min far fyllde 80 år i fredags, så vi träffades i vår stuga. Pappa, mina två bröder, mina svägerskor, min moster, min farbror och så jag då.
Pappa visste inte om att moster och farbror skulle komma, så det blev en trevlig överraskning för honom.
På fredagen grillade vi och firade pappa med bubbel och tårta. Sedan satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord.
På lördagen startade vi upp med gemensam frukost (förutom att ett par tjuvstartade och fick sig två frukostar.) Sedan blev det promenader åt olika håll.

Till lunch hade vi beställt lunch på Wanbo herrgård, ett mycket trevligt ställe. God mat och vacker miljö. Kaffet intogs i salongen, där det också bjöds på pinocchiotårta.
Sedan åkte vi tillbaka till stugan och bara var, lite dryck intogs och även rester sedan grillningen dagen innan.
Åh, så vi skrattade och hade roligt. Den här helgen gav så mycket välbefinnande och härlig gemenskap med många av dem jag håller kära. Det värmer ända in i hjärteroten! En helg att sätta in i minnenas album och bevara både länge och väl.
På söndagen åkte alla hemåt igen och jag stannade kvar och pysslade med växter och plockade i ordning lite. Sedan väntade jag in Nisse katt, som var den ende som inte uppskattade helgen. Han gick och gömde sig. Men nu är han åter nöjd och glad när allt är som det brukar vara.

Fågelskådning.

Ikväll var jag tillsammans med några arbetskamrater iväg till ett naturreservat, http://www1.vasteras.se/naturskolanaskoviken/ för att tillsammans med en guide få lära oss lite om fåglar.
Vi började inomhus där Christer, vår guide, visade oss lite fåglar och vi fick också höra på fågelläten.
Sedan var det dags för promenad ner till vattnet. En väldigt vacker promenadväg och i början regnade det inte sååå mycket, men det var bara i början det.
Vi hade fått låna varsin kikare också för att kunna titta närmare på fågellivet. Låter det tråkigt?
Det är det inte, tvärtom är det riktigt fängslande. Jag gillar att spana på fåglar även privat, men vet inte alltid vad det är för art.
För ett litet tag sedan var jag ute på promenad längs vatten och hörde ett underligt ljud, ett slags smattrande. Hur jag än tittade mig omkring blev jag aldrig klok på ljudet. Men ikväll fick jag förklaringen, det jag hade hört och nu fick se var en enkelbeckasin. En rolig fågel att kika på och följa i dennes flygturer.
Tyvärr förföljde regnet oss, som skönt var hade jag bra kläder och frös i alla fall aldrig. Kaffet vi hade med oss smakade också bra.
Många olika fåglar fick vi se under de ungefär två timmar vi var ute och mitt intresse för fågellivet skruvades upp ytterligare ett snäpp. Att kombinera promenerande med naturintresse är en bra kombo, promenaden blir så mycket roligare om jag också ser något intressant längs vägen, för förutom fågellivet var det också vacker natur att gå runt i. Blir säkert fler besök där!

Gullvivan hade förresten slagit ut och vi hörde göken gala. men här är det kabbelekan som lyser gul.

Leklust och experiment

På förmiddagen idag hade vi utedag med våra barn, just nu är det miljö- och hälsovecka.
Några av pedagogerna hade planerat ett aktivitetsspår.
Hej och hå, klä på de små och ut vi gå.
Vädret var, fuktigt, blött, dyngsurt, ösregn. Men det lät inte hindra oss, nej minsann, här var det en planering att följa. Så vi traskade på, gjorde några aktiviteter och ungarna tyckte det var skoj. Men ju längre tiden gick ju mindre skoj blev det, barnen började frysa och var inte längre lika glada. Till slut fick vi så vackert avbryta vår utedag och göra det till en innedag istället och återigen får man konstatera, att vädrets makter rår ingen på. Imorgon ska vi återigen ha en utedag, om nu vädret tillåter, den som lever får se.
Ikväll var jag på en föreläsning, väldigt skojigt, där väcktes leklusten och experimentlustan till livs.
Det var en kille som heter Johan Nyman som höll i det hela och egentligen var det inte så mycket föreläsning, utan mer "prova-på"- saker.
Vi fick göra helikoptrar, flygfiskar och annat skoj, för att testa vind, luft och vatten. Sådant som vi kan ha nytta av i vårt jobb. En givande kväll.
På väg hem cyklade jag, just då föll ett stilla regn, bitvis cyklade jag förbi hägg, som precis slagit ut och doftade så gott. Dessutom var det lite dimmig och sådär ljuvligt vårgrönt, kändes magiskt på något sätt. En stund att stilla njuta av efter en intensiv dag.

Nu är det dags att sova, för åter kunna möta en dag imorgon.

Det här med beröm och så...

Ikväll var jag på sista träffen på fotokursen som jag gått. Det har varit skojigt och lärorikt.
Till varje gång har vi fått maila in bilder i förväg, som vi sedan gemensamt tittat på.
Första gången var värst, där skulle mina bilder bli granskade av andra och vad skulle han vår ledare säga.
Ja, första gången var värst, för då blev det en del kritik, här har jag gått och trott att jag är en mästerfotograf...blaha, blaha.... (Nej, det har jag aldrig trott, men det gör sig bättre om jag skriver så.)
Nåja, sedan har det kommit tillfällen då jag har fått beröm också och insett vad mycket det faktiskt betyder för mig att få dessa positiva ord. Jag växer faktiskt lite grann, ja inte på riktigt, även om det vore önskvärt. Men inom mig växer självförtroendet en aning. Dessutom inser jag att jag lärt mig väldigt mycket, just under dessa stunder, där vi granskat varandras bilder.
Då inser jag att vi alla, hur stora och vuxna vi än är, behöver de här orden om, hur bra vi är på något, att vi gör något bra. Ännu mer  behöver barn höra det , för att få en bra självbild, få det här modet att våga och att utvecklas.
Nu är som sagt fotokursen slut och det är dags för mig att träna, träna och träna på det jag fått lära mig. Och då har jag inte bara lärt mig om fotografering, utan också lite mer om mig själv och om det här med beröm. Nu hoppas jag att jag kan utvecklas i alla dessa delar.
Så mina vänner, gå ut i världen och ge varandra beröm, inte påhittat, utan genuint, något som ni verkligen menar.
Nu ska jag lägga mig och drömma i bilder. God natt!

En drömbild.

Vårkänslor?

Så, då har måndagen passerat då. En ny vecka har inletts.
Idag har det varit hyfsat vårväder, lite kyligt men soligt, fast denna vår har varit tämligen seeeeeg. När jag tänker vår, tänker jag de där sköna solstrålarna som får livsandarna att åter vakna upp efter vintersömnen. De som ger den där extra knuffen för att få mig vilja börja röra på mig, ge mig ut i naturen. I år har jag inte riktigt fått den känslan, tvärtom känner jag mig fortfarande aningen djupfrusen.

Visst, jag ser i naturen att det händer saker, träden börjar bli gröna, backarna är vita av sippor och fåglarna sjunger intensivt, så jag förstår att det är vår, men känslan???

Nåja, den kanske ändå infinner sig snart. För inte kan det väl fortsätta vara så här kallt i all evighet?
Våren och hösten är de årstider jag vanligtvis har mest behållning av. Våren för just den här känslan av nystart och iver.
Hösten för nästan tvärtom, lugnet som jag kan känna då, de sköna, långa promenaderna i skogen, sökandes efter svamp. Mörkret som gör att jag lugnt kan krypa inomhus och njuta av en god bok eller film, stormar och regn som kan avnjutas från ett fönster.
Sommaren har sina fördelar den också, men den inger mig inte riktigt samma känslor av välbefinnande som vår och höst.
Vinter är inte min årstid, jag kan visst tycka att det är vackert med snö, men nej, den är för lång och kall och tyvärr alltför ofta slaskig och grå.

Nu önskar jag alltså att våren ska få en rejäl fart och jag kan få mina sprittande känslor.

Ojdå!

Gick in här för att följa en väns nystartade blogg och vad finner jag då? Jo, att jag tydligen funderat på att skriva här. 2007 var det jag tänkte det, men då skriver jag väl nu då istället.
Har haft blogg förut och tyckte det var roligt, men kom av mig, så jag la ner den, kanske jag ändå ska återuppta skrivandet och se vad det leder till.

I helgen har vi varit i vår stuga, igår var det grått och kallt, men jag städade och grejade med lite annat, så den dagen blev utnyttjad ändå. På kvällen grillade vi, maten åt vi inomhus.
Idag har solen skinit, jag har pysslat utomhus, planterat lite, fotografetat lite och promenerat en liten sväng. Skönt!
Vi har byggt ett växthus i vår, spännande värre. Ingen av oss har en aning om hur vi ska sköta om växter och så, så det blir mycket nya upplevelser, väldigt skojigt känns det.
Har drivit upp lite plantor, som nu förhoppningsvis ska bli större och fruktsamma så småningom.

Såg årets första svala idag, jo, jag vet att en svala inte gör någon sommar, men en start är det väl ändå?

Visst är det härligt när det grönskar, den första skira grönskan!