Idag har det varit hyfsat vårväder, lite kyligt men soligt, fast denna vår har varit tämligen seeeeeg. När jag tänker vår, tänker jag de där sköna solstrålarna som får livsandarna att åter vakna upp efter vintersömnen. De som ger den där extra knuffen för att få mig vilja börja röra på mig, ge mig ut i naturen. I år har jag inte riktigt fått den känslan, tvärtom känner jag mig fortfarande aningen djupfrusen.
Visst, jag ser i naturen att det händer saker, träden börjar bli gröna, backarna är vita av sippor och fåglarna sjunger intensivt, så jag förstår att det är vår, men känslan???
Nåja, den kanske ändå infinner sig snart. För inte kan det väl fortsätta vara så här kallt i all evighet?
Våren och hösten är de årstider jag vanligtvis har mest behållning av. Våren för just den här känslan av nystart och iver.
Hösten för nästan tvärtom, lugnet som jag kan känna då, de sköna, långa promenaderna i skogen, sökandes efter svamp. Mörkret som gör att jag lugnt kan krypa inomhus och njuta av en god bok eller film, stormar och regn som kan avnjutas från ett fönster.
Sommaren har sina fördelar den också, men den inger mig inte riktigt samma känslor av välbefinnande som vår och höst.
Vinter är inte min årstid, jag kan visst tycka att det är vackert med snö, men nej, den är för lång och kall och tyvärr alltför ofta slaskig och grå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar